Etiopiens elbilsrevolution: En väg mot energisuveränitet
Publicerad februari 22, 2026
Publicerad februari 22, 2026

Under de senaste två åren har Etiopien genomfört en imponerande omställning till elbilar, som nu utgör nära 6 procent av landets fordonsflotta. Denna förändring drivs av ett politiskt beslut som förbjuder import av nya bensin- och dieselbilar, samtidigt som importtullarna för elbilar har sänkts.
Beslutet, som fattades 2024, syftar inte främst till att bekämpa klimatförändringar utan att minska statens kostnader för bränslesubventioner. Etiopien, som är starkt beroende av importerad olja, har drabbats av ekonomiska påfrestningar och vill noggrant minska sin sårbarhet för globala prisförändringar.
– Vår övergång till elbilar syftar till att säkerställa vår energisuveränitet. Som nettoimportör av bränsle påverkas vi av globala leveranser och prisförändringar. Elbilar drivs däremot med el som vi producerar lokalt och själva kan prissätta, säger Bareo Hassen Bareo, Etiopiens statsminister med ansvar för transport och logistik.
I Addis Abeba domineras bilhallarna av kinesiska elbilsmärken som BYD och Changan, samt vietnamesiska VinFast och europeiska alternativ från Volkswagen. Priserna är konkurrenskraftiga; en BYD Seagull kostar omkring 200 000 kronor, vilket gör den jämförbar med tidigare bensinbilar.
Samtidigt har tullarna på elbilar sänkts till 15 procent för färdiga bilar och ännu lägre för lokalt monterade fordon. Enligt BloombergNEF ligger den globala andelen elbilar på cirka 4 procent av fordonsflottan, vilket gör Etiopiens 6 procent anmärkningsvärt, även om det kommer från en låg bas med endast 1,7 miljoner fordon för 130 miljoner invånare.
Etiopien har snabbt blivit oberoende av utländsk energi genom att investera i lokal energiproduktion. Det stora vattenkraftverket Stora etiopiska renässansdammen, färdigt 2025, producerar över 5000 MW och tillsammans med vind- och solkraft har landet ett elöverskott som exporteras.
Elpriserna är låga, strax under en krona per kWh, med många hushåll som betalar ännu mindre genom subventioner, vilket gör driftkostnaderna för elbilar lägre än för bensinbilar. Även om Etiopien saknar egen bilproduktion har landet utvecklat en monteringsindustri där importtullarna är noll för nedmonterade bilar som monteras lokalt.
Trots den snabba tillväxten står landet inför utmaningar, med endast 500 publika laddpunkter, främst i huvudstaden. Cirka hälften av befolkningen har fortfarande inte tillgång till elektricitet.
Etiopien har som mål att nå 500 000 elbilar till 2032, en betydande ökning från det tidigare målet på 150 000. Redan nu finns det över 100 000 elbilar i landet, och många förare upplever att omställningen är ekonomiskt fördelaktig.
– Etiopiens historia är fascinerande. Man inser att länder som inte tillverkar många fordon kan välja att importera mindre olja, vilket förbättrar lokal luftkvalitet och sänker kostnaderna, säger Colin McKerracher, chef för utsläppsfria transporter på BloombergNEF.
Om utvecklingen fortsätter i samma takt återstår att se, men Etiopien har på kort tid blivit ett framstående exempel på hur ekonomiska faktorer kan främja elektrifiering av vägtrafiken.